Ja, hej och hå, åren går… Att jag ens kom ihåg mitt inlogg här var ju helt galet o.O
Vad har hänt sen sist? Såg att mitt senaste inlägg handlade om Midas. Det gick i vart fall bra,
han skötte sig exemplariskt hos vet. och de fick raka honom och sticka nålar m.m. utan att han ens blinkade.
Lugnare kille i sådana situationer får man leta efter.
I dagsläget bor Midas och Jackson hemma hos mina föräldrar på veckorna då jag jobbat extremt mycket nu ett
bra tag. De trivs så ofantligt bra hos ”momma” & ”moffa” så det känns bättre att ha det så än att inte hinna med
allt här i stan.
Jag åker hem i stort sett varje helg och tränar, leker, gosar och bara är. Givetvis vill jag ha dem här hos mig
men som sagt, just nu passar det bättre såhär.
Vi har även fått ett tillskott i familjen, Santos heter han. 1,5 år, 68 cm i manken, ca 46 kg och världens ”love-bug”.
Det finns ingenting bättre i hans värld än att ligga i soffan och mysa med oss!
Han är smart som få, lättlärd, men ganska krävande. I möten med andra hundar blir han helt överlycklig och låter
som ett helt krigslarm — något vi försöker träna bort.
Han kommer dessutom, som storleken redan visar, bli en riktigt STOR kille. Antagligen en bra bit över
medel, men han är otroligt fin. Vackert huvud, markerade maskulina drag, fina vinklar (om än lite flata baktassar,
men ska försöka dra lite med honom och se om det kanske kan bli bättre…), rör sig jättefint, stora fina tassar, mörka
ögon, jättefina färger etc etc etc.
Lätt att ha att göra med generellt (förutom utomhus just nu…denna j-a sista trotsålder är HOPPLÖS.), inomhus
är han en dröm, lugn, vilsam, trygg. Har inga problem med att vara hemma själv – skönt!
Jag har honom med mig på jobbet i min butik och det är aldrig några problem. Han ligger mest och sover,
men kliver gärna upp och gosar när någon kommer och hälsar på.
Ja, det var det. Blir ju så mycket att skriva när det blir så långt emellan.
I övrigt då?
Midas har haft besvär med en sönderpiskad svans. Givetvis längst ut på svanstippen = nästan omöjligt att
bandagera. Men som tur är så lyckades jag rengöra noggrant och se till att ha skydd på den så det läkte ihop.
Det mesta av håret har växt tillbaka och det ser nu fint ut!
Däremot så var vi ut på en vanlig vända i skogen där de fick springa och stoja när jag, i vanlig ordning,
kastade snöbollar som de fick jaga och Jackson skulle jaga ifatt Midas (han tycker det är roligare än snöbollarna…)
och fick tag i hans öra och rev upp ett sår.
Blodet rann och som den mes man är (hönsmamma) så gick vi omedelbart hem och började plåstra om.
Det ser också fint ut nu, googlade och insåg att vet. inte hade gjort mer än det jag gjorde, så det kändes
lugnt ändå.
Tvättade, rengjorde och tejpade ihop det och redan senare på kvällen så såg det jättefint ut.
Pjuh. Man känner sig som världens sämsta matte när sådant händer, även om det var en olyckshändelse
och inte ens ”mitt fel”.
Jaja, nu hoppas vi på att det får vara lugnt i fortsättningen! I övrigt mår alla jättebra. ❤
Detta är då Santos. Här är han ca 8-9 månader. ”Mammas” fina kille!